1)
Hur länge har du varit engagerad i SMGK?
* Oj, det var en svår fråga. Jag har ju varit med barnen på familjegympa när de
var små, men jag hamnade väl inte i listorna förrän jag blev truppförälder i
det som då var MTP. Om det var fyra eller sju år sen minns jag inte. Närmare
fyra i alla fall.
2)
Varför har du valt att engagera dig i SMGK?
* Livet blir inte
roligare för att man låter bli.
Mer seriöst så är
det egentligen inte jag som valt utan mina barn som tycker gymnastik är roligt
och jag tror att om jag visar att deras intressen är viktiga för mig, blir de
tryggare och tar det på större allvar.
Så det är kanske
inte så mycket mitt engagemang som en investering i mina barns fritid och
framtid. Som förälder utan erfarenhet och utbildning gör jag inte så stor nytta
på träningarna, och allt för ofta är barnen hemma från träningen innan jag
kommit från jobbet, så jag gör mer nytta som truppförälder och stöttar truppen
och klubben med annat.
3)
Roligaste minne från din tid i SMGK?
* När jag
spräckte en söm i byxorna på Adventsutmaningen.
Men det roligaste
var nog Uppsvenska för ett par år sen. Det var visserligen varmt som 17 i
hallen och tyvärr minns jag inte hur det gick för våra lag, men det var så
många ur klubben som hjälpte till och det var så positiv stämning bland oss som
jobbade med det tycker jag.
4)
Vilket är ditt tips på att få andra att engagera sig mera i SMGK?
* Ja du, man har
bara ett liv. Att inse att man missat något när chansen passerat är alltid
surt.
Hur man får någon
annan än sig själv att inse att några timmar per månad med trevliga ungdomar
och roliga ledare är något som berikar livet, är en fråga jag inte läst
tillräckligt med psykologi för att ge ett kreativt svar på. Den som läser det
här är förmodligen redan frälst på något sätt.